Långsiktigt politiskt ställningstagande nödvändigt för Sveriges energiomställning!

23-01-2012 Kategori: biobränsle

Rikard Gebart och Måns Collin, Svenskt förgasningscentrum, efterterlyser långsiktighet i energipolitiken.

”Det finns ingen Quick Fix för energiomställning. Satsningen på biobränsle får inte störas av kvartals-, eller t.o.m. dagspolitiska utspel. När nu alliansregeringen i princip delar den tidigare socialdemokratiska regeringens vision om ett fossilfritt Sverige 2030, så borde det inte heller finnas några politiska hinder för en hållbar långsiktig politisk uppgörelse i den riktningen.” Det säger Måns Collin, tidigare koncernchef för oljebolaget Nynäs Petroleum och numer bl.a. ordförande för forskningsprogrammet Svenskt Förgasningscentrum som arrangerade sin första årliga programkonferens i Piteå den 17-19 januari.

I centrumbildningen ingår 34 parter vilka representerades av ca 60 konferensdeltagare, framförallt från svenska universitet och högskolor och från energibranschen. Collin menar att det här skulle kunna bli ett genombrott som modell för nationell samverkan mellan universitet och mellan universitet och näringsliv när det gäller att tackla de stora utmaningar som identifierades under det senaste svenska ordförandeskapet i EU.

”Det samarbete som finns gör att förutsättningarna för att nå kommersiella resultat ökar mycket kraftfullt. Det gör att man inte riskerar att fastna i innovationsdiket d.v.s. att man aldrig lyckas få resultaten från labb till verklighet.”

Konferensens olika föredrag speglar enligt Collin att man inom Svenskt Förgasningscentrum har kapacitet att driva sin forskning hela vägen fram till kommersiellt gångbara nya processer. Det är enligt honom något som har saknats i Sverige sedan de stora svenska industrierna, med något undantag, i stort slutat med att själva utveckla nya tunga industriella processer. Försöksanläggningarna vid Solander Science Park och ETC i Piteå utgör i det sammanhanget unika pilotresurser i Sverige – inte bara apparattekniskt, utan framför allt för att man har en professionell skiftgående driftsorganisation, vilket är ett måste om man skall klara steget från spridda pilotförsök till kommersiellt gångbar process.

En annan av nyckelpersonerna inom förgasningsforskningen är programchefen Rikard Gebart, Luleå tekniska universitet.  Collin och Gebart delar samma vision om utvecklingen inom området och vad som behövs. De är överens om att det viktigaste är att det skapas en nationell insikt om att ingen enskild bioresurs kan ersätta vare sig olja eller kol. Det räcker helt enkelt inte till. Sverige börjar också bli för litet för att orka ta fram alla de gröna framtida energisystem som behövs. Därför måste vi som nation bestämma på vilket ben vi ska stå på, vad vi ska bli bra på, eftersom vi inte kan göra allt.

”Vad vi än gör på biosidan kommer vi att slå i taket om vi ska ersätta allt fossilt bränsle. Men, vi kan göra väldigt mycket i kombination med alla alternativen.  Det måste få finnas en palett av olika energislag. ”, enligt Gebart. I kampen om utvecklingsresurser finns det dock en risk att ”alla spelare liksom i pojklaget springer på samma boll”. Därför är det också viktigt att det skapas en insikt kring att man spelar mot samma mål och att det är viktigast att man spelar som lag om man vill nå framgång. ”Alla spelare behövs i ett vinnande lag!”. Konferenser som denna är ett forum för att skapa den insikten, enligt Gebart.

Enligt Gebart och Collin är det också mycket viktigt att det finns en gemensam förståelse hos alla aktörer om att utvecklingen måste få ta tid. Även om vi på ritbordet har all teknik och alla principiella frågor har lösts på labb, är resan därifrån till en ny, kostnadsmässigt konkurrenskraftig och användbar struktur lång. Man kan jämföra med utvecklingen av vattenkraften när den slog ut ångan i Sverige, vilket enligt Gebart tog ca 70 år. Det behövs infrastruktur, forskning, utbildning av arbetskraft m.m. Vi måste tänka i motsvarande tidsspann för att ställa om helt från fossila bränslen, d.v.s. många decennier.

Collin hänvisade till nyligen publicerad amerikansk energihistorisk forskning som visar att under de tre stora energiomställningar som gjorts i USA för produktion av kraft – brittisk kol till amerikanskt kol; kol till olja; olja till kärnkraft -  har det krävts 15 år av statliga stöd och garantier för att göra det nya energislaget kommersiellt konkurrenskraftigt;  ”Då räcker det inte med att man under en valperiod har gröna skattesubventioner eller någon annan form av statligt stöd. Incitamenten måste få finnas under minst fyra valperioder. Idag underskattar många beslutsfattare tiden för dessa omställningar med en faktor tre ungefär. Historien visar tydligt att det tar minst femton år av stabila ekonomiska förutsättningar för att uppnå ett paradigmskifte inom tung industri.  Därför kan vi inte hoppa från det ena gröna energialternativet till det andra mellan valperioderna om vi ska kunna skapa ett system som skall hinna ställa in sig, bli effektivt och därmed ekonomiskt konkurrenskraftigt. Kortsiktig marknadsmekanik räcker inte för att producera paradigmskiften i kapitalintensiva områden som energiteknik.”